Hej! Zoe heter jag! Nu har jag bott i Sverige i fyra år. Det var inte kärlek vid första ögonkastet när jag träffade mina nya människor. Jag tyckte det var läskigt och krälade tillbaka in i HUH-bilen till min reskompis. Trots mina protester fick ändå åka hem med dem nya människorna.
Som tur är hade de en snäll hundkompis där hemma till mig! Shila visade mig att dessa människor var inte så tokiga, att det var rätt trevligt att bli klappade och ompysslad av dem. Hon hjälpte mig bygga upp mitt självförtroende så att jag kunde kissa ute och gå på promenader i nya miljöer. Nu har jag bott hos mina människor i fyra år och jag älskar dem! Det bästa jag vet är att krypa ner under täcket med dem och mysa.
Eftersom det hjälpte mig så mycket att ha en snäll hundkompis som visade mig vägen när jag flyttade till Sverige bestämde mina människor att vi skulle bli jourhem. Hittills har vi haft fem jourhundar hemma hos oss. Jag har visat dem allt som Shila lärde mig och några nya lekar som jag hittat på själv! Mina människor tycker att jag är jätteduktig på att göra våra gäster välkomna tills det är dags för dem att åka till sina nya hem.
Jag träffar några av mina jourkompisar i hundrastgården och vi har lika kul som vi hade hemma. Mina människor håller kontakten med alla mina kompisar och uppdaterar mig om hur det går för dem i sina nya hem. Alla har hamnat med den perfekta familjen, precis som jag gjorde.
Vilken tur att vi kunde komma till Sverige, tack Hundar Utan Hem!
