Vår berättelse om Zelda (fd Cass)
Zelda (fd Cass) kom till oss från HuH 7:e juni!
Vi föll direkt för annonsen när vi såg henne! Cass – den vackra lilla hunden med de snälla,
rädda ögonen och de stora ”floppiga” öronen.
Vi läste att ett irländskt rescue-team hittat henne i skogen, fastkedjad i en tung stock, och
sedan lyckats fånga in henne och ta henne till ett shelter. Hon hade tydligen rymt från ett liv
som gårdshund, där ägaren inte alltid varit så snäll mot henne och låtit henne sitta fast i en
stock.
Senare fick vi reda på att byns invånare gett henne smeknamnet ”Cass-the log dog”, alla
hade nämligen varit engagerade i den stackars hunden med den stora stocken efter sig, som
setts gåendes planlöst längs de irländska landsvägarna.
När hon kom till oss i juni så var hon väldigt försiktig när hon klev ur lastbilen. Man hade
väntat till sist med att ta ut henne eftersom hon var så rädd.
Hon kom ut till slut och tittade sig försiktigt omkring med svansen mellan benen och var inte
alls sugen på att alls gå ur lastbilen överhuvudtaget. Personalen sa att hon vägrat både bajsa och kissa under hela resan och att hon liksom bara stängt av. De sa också att det förmodligen skulle ta lite tid att bygga relation med henne och få henne att slappna av helt.
Där och då kändes det lite nervöst såklart, skulle vi fixa detta med en övergiven, rädd hund
som säkerligen varit med om traumatiska upplevelser?
När vi kom hem så tog hon sig några första stapplande steg i trädgården. Väldigt avvaktande
och försiktig. Hon ville inte äta hundgodis, skinka eller något annat utan smög bara runt med
lågt huvud. Men vi märkte efter ett tag att hon ändå på något sätt sökte kontakt och efter en
stund lyckades vi få klappa henne lugnt och försiktigt på magen då hon la sig ner.
Vi tog det lugnt och gav henne mycket tid att lukta och utforska tomten. Och efter nån
timme så gav hon tomten godkänt då hon bajsade tre stora högar bredvid studsmattan på
gräset 😉
Hon tvekade lite för att gå in i huset i början och det tog en stund innan hon gick i trappan till
övervåningen. På ett sätt kändes det mer som om hon var ovan vid trappor än rädsla och det
fick oss att fundera på om hon överhuvudtaget varit inomhus alls hos sin tidigare ägare.
Det mesta kändes nytt för henne och första dagarna gick åt bara att sova sova sova och äta
skinka och foder som vi fick blötlägga för att hon skulle äta det. Och vi tog korta promenader
i lugna områden utanför tomten, som vi sedan utökade med lite större områden och längre
promenader.
Första månaden var hon väldigt obekväm med nya människor, folk och hundar vi mötte på
promenad, bilar och trafik. Hon hade en rädsla för framförallt lastbilar och bussar märkte vi
och ville fly direkt när de var i närheten. Vi märkte också av att hon blev rädd när vi
passerade vissa typer av människor, framförallt lite bastanta medelålders mörkhåriga damer
var hon väldigt rädd för när hon såg.
Första veckan skällde hon ingenting när det ringde på dörrklockan men efter någon månad
så märkte vi att hon blev lite tryggare och kände sig mer hemma hos oss och då märkte vi
också att hon började visa ”vakt-signaler”. Men vi märkte också att bästa metoden var att hon faktiskt fick komma fram och lukta försiktigt på den personen som kom innanför dörren
och sen avtog skällandet ganska snabbt.
Första tiden visade hon tänderna och ville inte alls hälsa eller leka med andra hundar. Hon
drog sig undan och kom de för nära så bet hon ifrån ordentligt (i luften) och varnade. Redan
från början verkade hon ha ett väldigt utvecklat hundspråk och det var inte svårt att förstå
vad hon ville. Vi märkte att hon tydde sig mycket till oss i familjen direkt. Husse har dock fått kämpa lite mer med relationen då hon inte varit lika ”kel-benägen” utan lite mer reserverad i början. Kanske har hon dålig erfarenhet av män?
Tonårsbarnen i familjen och matte har gått bra hela tiden och hon har visat med ett tydligt
hundspråk vad hon vill och inte, största delen av tiden.
Efter ett litet tag förstod vi också att hon inte bara var rädd för allt utan bara reserverad och
försiktig. Och vi märkte att hon kändes trygg med vissa saker som att sova och slappna av i
vår närhet, leka med bollar och gosedjur mm. Tidigt visade hon tydligt t ex att ”nu vill jag
inte att ni rör mig för jag vill sova – hugga med tänder i luften” ”nu vill jag ha mat-tigga vid
bordet, i köket och ja överallt faktiskt” och ”nu vill jag att ni gosar med mig – genom att
lägga sig på rygg framför en och vifta på svansen och bli sur och börja yla om man inte
klappar och gosar med henne.
I början hade hon även lite rädsla för småbarn men i takt med att hon blivit tryggare så är
detta inga problem idag, vi passerar skola och dagis varje dag på promenader och hon känns
väldigt trygg med det. Redan tidigt när vi fick Zelda bestämde vi oss för att inte tycka synd om henne utan jobba med att stärka henne mot allt hon tyckte var läskigt.
Vi pushade henne lagom, tränade trix, gav massa godis och kärlek och lagom med regler och
rutiner. Detta tror vi har påverkat otroligt mycket och hennes utveckling känns som den har
gått jättesnabbt.
Vi var tidigt väldigt måna om att inte skydda henne mot för mycket utan låta henne hänga
med oss på alla våra utflykter och eskapader. Efter två månader hos oss har hon både åkt
båt, hängt med till landet, rest 6 timmar i bil, hälsat på hos främmande familjer och bott
över (tillsammans med oss såklart), firat midsommar med 20 andra personer samt en annan
hund, badat i sjöar och hav (vilket hon numera älskar! (inte direkt i början men efter att jag
försiktigt burit ner henne i en sjö tillsammans med mig då hon varit för rädd att hoppa i, så
vill hon alltid bada nu så fort hon ser vatten!).
Idag, fyra månader senare är Zelda en självklar familjemedlem som vi aldrig skulle vilja vara
utan. Hon är inte längre blyg och reserverad utan går gärna fram till folk och luktar lite
försiktigt (dock tar det ett tag innan vem som helst får klappa, det är viktigt att allt går i
hennes takt och är på hennes villkor).
Hon har otroligt bra aptit, äter allt utom frukt och grönsaker och älskar att jobba med nosen.
Det bästa hon vet är när vi struntar i matskålar och slänger ut maten i trädgården så hon får
nosa upp den istället.
Hon älskar bus och att få fnatt med sina gosedjur i trädgården, framförallt sina pipleksaker.
Hon har t o m fått gå lite lös uppe i skogen där vi bor och då passar vi på att leka
kurragömma och söka godisbitar. Och vi som inte trodde hon skulle gilla andra hundar, hon har fått massa nya hundkompisar!
När det väl lossnade och hon träffade en väldigt lugn hund som visade att man kan leka, så
har det vänt helt. Självklart finns det ibland hundar som hon inte gillar men förvånansvärt
många funkar det med och hon älskar att gå till fårhagarna där vi bor och busa med andra
hundkompisar.
Det är så kul att få ha delat hennes resa och se var hon är nu, hur trygg och balanserad hon
är och hur bra hon verkar må.
I höst har vi anmält oss i lite hundkurser där hon och vi bl a ska få lära oss NoseWork vilket
jag tror hon kommer älska.
Hälsningar från Linda med familj
