Lilla Michael fick byta namn till Sture då han lyssnade bättre på S- ljud och inte alls på vårt svenska uttal av Michael.
Det har tagit lite tid för Sture att landa och slappna av men nu känns det som att han har bestämt sig för att han är trygg hos oss och att vi är hans flock på riktigt. Han var väldigt känslig för ljud, särskilt fåglar, mopeder och gräsklippare. Vid hundmöten valde Sture att kasta sig fram i kopplet och låta så mycket och argt som möjligt, samtidigt viftade han ibland på svansen, så det fanns hopp. Han jagade allt på hjul och vaktade sin trädgård väldigt noga. På kvällarna såg han det som sin uppgift att få fart på alla och var inte alls bekväm med att familjen satt stilla tillsammans. Promenaderna tog lååång tid då allt var läskigt.
Vi har tagit det med ro. Valt att fokusera på några få regler som Sture lärde sig snabbt. Vi upptäckte att han älskar konster och godissök. På promenaderna fick det ta tid och när det blev för jobbigt bar vi honom förbi det läskiga. På tomten är vi alltid med och har lärt honom att komma och få en godisbit efter några skall, funkar om det inte är något väldigt spännande eller läskigt. Kvällarna har varit jobbigast men vi är nästan där. Med goda tuggben och inbäddad i en filt i någons knä kan han nu slappna av, dock måste han få leka av sig ordentligt först.
Till sist fungerar hundmöten för det mesta strålande. Vi började låta Sture få hälsa på allt och alla, tvärt emot alla konstens regler, och nu kan han gå förbi i lugn och ro.
Det är tur att vi haft ett gäng terriers innan att öva på. Jag tror att han har gått igenom alla valp- och unghundsfaser på rekordtid. Det har varit väldigt spännande att följa hans utveckling och nu är han verkligen en jättetrevlig liten hund. Vi är så tacksamma för att vi fick ta hand om denna ljuvliga hund. Han är det busigaste, mest kärleksfulla, odrägligaste och underbaraste lilla monster. Med sin charm och personlighet är han familjens mittpunkt som hänger med oss överallt. Så mycket kärlek som det finns i denna lilla hund!
