”Kunglig”.
Vi sa det nog samtidigt när vi såg bilden på Kasper där han låg bredvid sin syster, i en soffa på Irland. Genom Kaspers stora, vackra och ändlöst svarta ögon syntes hans genuinitet och snällhet – allt från en och samma bild.
Det kändes som att det gick ganska snabbt, från det att vi bestämde oss att skicka in ansökan, till samtal och ”hemma hos”-film, för att sedan få lyckan att bli godkända till att bli Kaspers “föralltid hem”.
För all tid.
Förväntansfulla, nervösa och samtidigt enormt lyckliga – känslorna for runt i kroppen som såpbubblor på en blåsig dag, när vi körde ner från Luleå till Stockholm. Vi följde Kaspers resa via HuH:s sociala medier och varje glimt av honom fick hjärtat att dunka lite hårdare.
Kasper var den första hunden att komma ut ur transporten då vi hade långt att köra, vilket vi var väldigt tacksamma för. Dörren öppnades och en nyfiken, fyrbent kille på nästan 80 cm skuttade glatt ut och rakt emot mig, hans nya matte.
Vi hälsade på varandra och gosade lite, som om han alltid varit min – som om vi bara varit ifrån varandra under en vanlig arbetsdag. Han var verkligen så naturlig i sitt sätt, för att inte tala om vacker och ståtlig, precis som en kung.
Resan till Luleå gick fantastiskt bra och han var riktigt tålmodig under de tio timmar som det tog att köra tillbaka. Nu har Kasper varit hos oss i fyra månader och här kommer han att stanna. Vi är och förblir hans husse och matte och han är vår lilla (stora) kille!
Vi är så fascinerade över hans snällhet och hur bra allt går vid hantering, trots att vi inte vet vad han eller hans syster varit med om alls. Vi får till och med borsta hans tänder varje kväll. Ibland har han lite behov av egentid och då går han gärna och lägger sig i gästrummet men oftast vill han vara med där vi är, gärna så nära som möjligt.
Han är förevigt älskad och föralltid hemma.
