Efter att ha kollat på säkert 400-500 hundar på alla möjliga sidor utan att det känts helt rätt så hittade jag till slut Kamaro. Sedan dag 2 har vi sovit tillsammans och vi hänger ihop i stort sett dygnet runt. Vi är ute i skogen och tältar, där har Kamaro med sig sin egen sovsäck och tältsäng. Han är med mig hela dagarna på jobbet och han har på 8 veckor blivit en helt magisk hund. Så lugn och tyst och fin med alla människor, vuxna som barn. Att kasta boll är en favoritsyssla!
Jag är adopterad från Sri Lanka och döpt till Nisantha, och det konstigare av allt i den här historien är att när jag berättade för min kära mor (som också älskar djur) om hans namn. Så utbrast hon att ”det heter ju du också”!
Jag fick då reda att jag är döpt till Kamaro Nisantha men de valde bort Kamaro när de adopterade mig.
Så vi tror att det verkligen är meningen att vi två skulle mötas.
Jag menar hur stor är chansen att bland alla hundratals hundar jag kollat på hitta en som är döpt till samma namn som jag, utan att veta om det? Det känns verkligen som vi hör ihop. ❤️🐶
