Hej, här kommer vår solskenshistoria om Filfil och Molly!
Det tog inte många besök på hemsidan innan vi föll pladask för en kille som på sidan benämndes som Filfil 215. Han såg sådär härligt busig ut och hans profil stämde överens med det vi sökte i en hund – gosig, lekfull och lyhörd. Vi tänkte att vi i alla fall kan skicka in en intresseanmälan, för vad är det värsta som kan hända?
Sen plötsligt blev vi med hund! Vi båda grät av lycka att Filfil 215 inte bara var en profil med en fin bild utan det var vår hund. Vår lilla kille! Att åka tvärs över hela Sverige för att hämta hem honom var en självklarhet.
Att hela hemmet skulle vara till hans förfogande var en självklarhet. Han som en del i våra liv var en absolut självklarhet! Vår Filfil!
Han skulle aldrig mer behöva leva i rädsla eller utanförskap för att han skulle få överösas med kärlek och gosiga kramar så länge han levde – för nu var han äntligen HEMMA!
Alla dagar har inte varit solsken och regnbågar. Alla hundmöten har inte varit enkla och dagar när han envisas och trotsar med att inte äta eller vägrar sluta skälla så sätts så klart ens tålamod på sin spets.
Men allt det är som bortglömt när Filfil kommer och lägger sig bredvid en i sängen, viker upp magen och sneglar på en för att man ska klia honom. Eller när han borrar in sitt mjuka huvud just under ens haka och bara myser! Älskade älskade Filfil – tack för att just du kom till oss!
Och drygt ett halvår senare var det dags igen.. vi hade träffat rätt på hemsidan. Vi föll pladask för en tjej som skulle bli vår sista pusselbit. Vi hade länge försökt få en kompis till Filfil. Någon som han kunde busa med och också känna trygghet med. Någon som skulle bli hans bästaste bästa vän. Vi utgick alltid ifrån Filfil – att en eventuell ny hund skulle kunna möta Filfils behov och att de skulle bli en bra match tillsammans. Och många vändor blev det. Många intresseanmälningar som aldrig riktigt kändes helt rätt. Men helt plötsligt så vart vi uppringda. Jag hade ett långt samtal med kontaktpersonen och berättade om Filfil och vad för slags hund vi söker för honom för han var prio. Molly Moo var vår sista pusselbit. Med sitt mjuka och försiktiga sätt skulle hon komma in och charma brallorna av Filfil.
Vi kände oss trygga – packade bilen och påbörjade ytterligare en resa till södra Sverige för att hämta hem henne. Hon var väldigt mager, väldigt försiktig och svansen var förd långt mellan benen. Hon nästan kröp på backen för att hon var så rädd. Ärrad av sitt tunga förflutna. Men så kom han där – vår virvelvind. Han bjöd henne på en redig utskällning för att sen ge henne sitt godkännande. Vi gick en promenad tillsammans innan vi hoppade in i bilen och påbörjade resan hem till Umeå. De fann varandra direkt. I bilen slocknade hon sekunden hon fick lägga sig ner på sitt mjuka täcke. Som den beskyddande brorsan han är – la han sitt kloka huvud ovanpå henne och indikerade att ”nu är du trygg”. Sen allra första stund.
Väl hemma i Umeå så har de byggt ett ännu starkare band. De busar med varandra, myser i soffan tillsammans och finner stor glädje i varandra.
Filfil lär sig att känna av Mollys lugn ute på promenader medan Molly lär sig att finna trygghet i Filfil. De går alltid bredvid varandra och passar upp på varandra! Filfil sitter gärna med när Molly tar ett bad eller får sina klor klippta – bara för att se till att hon är okej. Molly är den första som slickar rent Filfils tassar och rår om honom om han kommer hem från en promenad och är blöt. Tillsammans är de så himla fina och vi kunde inte ha fått det bättre. De tillför så mycket i våra liv och i varandras också! De behövde varandra – och vi behövde dem!
Tack Hundar Utan Hem – för allt ni gör! Och för att ni hade förtroende för oss att få rå om dessa små liv som ger oss så mycket glädje och kärlek. Bättre kunde vi inte få det!
