Små hundar är en bred grupp av hundar. Här går ingår allt från olika sorters sällskapshundar till jakthundar. Jaktraserna är ofta små kortbenta terriers, men även tax, där somliga idag används mest som sällskapshund även om det historiskt var jakt som bidrog till att rasen togs fram. Bland de små sällskapshundarna finns några av de äldsta raserna i världen och variationen är med andra ord stor. Det kan därför vara en avsevärd skillnad att ha en bichon havanais jämfört med en jack russell terrier, både när det gäller jaktlust och aktivitetsnivå.

Mindre terriers

Terriers är små och intelligenta charmörer med stor personlighet i litet format!

Terrierraser är i grund och botten jakthundar, ju mindre hund desto mindre byten. En terrier i jack russell-storlek avlades för att bland annat hålla borta ”skadedjur” på gårdarna, t.ex. råttor och även att vakta och förfölja större byten som räv, ner i gryt. En sådan typ av hund måste vara kvick och orädd för att självständigt ge sig på dessa typer av byten, som själva är snabba och kan ge ordentliga bett. Denna bakgrund har gjort små terriers snabba att agera, orädda och initiativrika. Viktigt att tänka på är att en terrier inte backar för en konflikt med en grävling, eller med dig. De har avlats för att bli hårt bitna och inte backa vid smärta. Därför måste du samarbeta med din terrier. Exempel på mindre terriers är jack russell terrier, cairn terrier, west highland white terrier och border terrier.

Med sin lilla och kompakta kropp som var bra att ha när de grävde in i gryt och gångar och deras behov av att vara snabb i konfrontationen med bytesdjuren, har det gjort att de, trots sin lilla storlek, har ett stort behov av aktivering. De är ofta duktiga på nosarbete av olika slag och kan tycka om att gräva. Att gå viltspår, personspår eller nosework skulle troligen de flesta terriers gilla, och dessutom vara väldigt bra på! Om man har en renrasig jack russell är deras jaktlust något man som ägare ska vara medveten om och se till att de får utlopp för. Det är en inbyggd instinkt som inte helt går att träna bort och därför bör man vara försiktig med att ha andra djur i hemmet, som till exempel en hamster eller katt, då terriern kan se dessa som bytesdjur.

En terriers lojalitet är oftast mycket stor, det är du och din terrier mot världen, men det innebär inte att dess självständighet att fatta egna beslut försvinner. Med det sagt är de ofta väldigt mysiga och kärleksfulla soffgosare när man inte är aktiv. De har stor egen vilja tack vare det självständiga livet som de avlades för, med ansvar ute på gårdar. Man kan ha många, långa diskussioner med en terrier och är man van vid rasen är detta också den stora charmen. De är inte tveksamma eller rädda utan har ofta har stor vilja och initiativförmåga vilket leder till roliga och minnesvärda situationer.

Terriers kan uppfattas som kaxiga hundar men är också mycket lojala till sin familj och kan ta konflikter hårt, därför bör man som ägare vara stabil och självsäker utan att vara allt för brysk mot sin hund. Terrierns envishet, som den ofta är känd för, krävdes för det arbete den var framtagen för och betyder alltså inte att de är olydiga. Om man redan i början lägger mycket tid på att visa vägen, undvika konflikter och är trygg men tydlig mot hunden för att visa vad som är ok och inte, så kommer man få hundens respekt. Om man istället blir upprörd, agerar ilsket eller icke-konsekvent, så kommer den att tvivla på relationen och kommunikationen.

Rasexempel

Jack russell terrier

Denna terrier är historiskt framtagen för grytjakt. Det är en pigg, alert och glad ras med framåtanda. Att självständigt jaga efter räv och grävling och kasta sig ner i deras gryt kräver tuff hund. Jaktlusten är med andra ord ofta stor och man får räkna med att jobba mycket med inkallningsträning. Instinkten till jakt kan dock användas till annat och det är inte sällan man ser till dessa hundar på exempelvis agilitybanan. Det är en liten hund men med stort mod och självförtroende. Jack Russell terrier är ofta sällskaplig och social. Det anses vara en frisk hund utan kända rassjukdomar. Det finns en släthårig variant som kräver minimalt med pälsvård och så finns det en strävhårig variant som behöver trimmas regelbundet.

West highland white terrier

Denna ras kommer från högländerna i Skottland. Små robusta terriers som användes i jakt har det funnits gott om på de brittiska öarna, men det hände att man råkade skjuta hunden istället för villebrådet och därför tog man bland annat fram den vita westien. Den är idag främst en sällskapshund men besitter klassiska terrieregenskaper som att vara livlig och modig med gott självförtroende. Pälsen behöver regelbunden vård för att hållas i bra skick och det förekommer hudproblem inom rasen. Sitt gosedjursutseende till trots ska man inte glömma att det fortfarande är en terrier och den lilla hunden kan fortfarande ha en hel del energi som den behöver få utlopp för.

Yorkshireterrier

Den lilla yorken används främst som en sällskapshund. Den togs ursprungligen fram i Yorkshires ulldistrikt och såldes till förmögna damer. Än idag används den främst som sällskaps- och utställningshund. Det är en pigg, alert och orädd hund som gärna hänger med på det mesta. Det är en mycket liten hund och av den anledningen kan det vara en olämpliga ras hos familjer med riktigt små barn.

Yorkshireterrier fäller inte sin päls utan den växer som hår längre och längre, därför krävs det mycket pälsvård för att hålla de tovfria. Det är vanligt att hålla pälsen nerklippt i en behändig frisyr om man har den enbart till sällskap. Detta behöver då göras några gånger om året. Som med många små raser kan det förekomma patellaluxation, vilket beroende på graden kan behöva åtgärdas med operation.

Sällskapshundar

Detta är en ganska bred kategori av hundar, men vad de generellt har gemensamt är att de både varit sällskap och i viss mån också hjälpt till att vakta hus och hem genom att larma med sina skall. Pekingesen är exempelvis en av de äldsta hundraser vi känner till, över 2000 år gammal och favoriserades av den kinesiska adeln. Andra exempel på sällskapshundar är bichon havanais, malteser, chihuahua, shi tzu, lhasa apso, papillon och cavalier king charles spaniel. Det är också populärt med blandningar mellan dessa.

Variationen är stor då sällskapshundar representeras i så gott som hela världen. Oftast kräver dessa hundar noggrann pälsvård och kan stoltsera med rejäla hårsvall och pälskrull. Flera av raserna fäller inte, exempelvis pudlar i samtliga storlekar. För den vanliga hundägaren är det oftast skönast att hålla sin hund nerklippt i en lättskött frisyr, vilket man kan göra själv eller boka tid hos en hundfrisör runt fyra gånger per år. Det är viktigt med pälsvård för att undvika tovor som blir mycket obekvämt för hunden – särskilt viktigt är det under vintertid då blöta tovor tar mycket lång tid att torka.

Det behändiga formatet gör sällskapshundar till ett populärt val bland hundägare, men även om de generellt inte ställer stora krav och kan ha tämligen lätt för såväl stadsliv som lantliv, så är det fortfarande pigga hundar som kräver motion och aktivering. De är ofta mycket lättlärda, gillar att träna trick och är heller inte ovanliga att se på agilityplanen. Eftersom de främst har avlats fram för att vara sällskap så har de ofta mindre jaktlust än andra raser men detta är också individbundet. En del av hundarna älskar alla de träffar och ger gärna sin uppmärksamhet, medan andra tyr sig helt till familjen.

Rasexempel

Bichon havanais

Havanaisen sägs härstamma från medelhavsområdet. Den togs till Kuba via sjövägen och det var sedan där den fortsatte utvecklas, då den blev populärt sällskap hos aristokratin. De har generellt låg jaktinstinkt och är lättlärda hundar. De har ett trevligt och godmodigt temperament och måttligt rörelsebehov. Detta är en ras som inte fäller men som med pudeln kräver mycket pälsvård. Vill man hålla den långhårig måste man borsta den flera gånger i veckan och tvätta den ofta. En kortklippt havanais är lättskött. Rasen är liten men robust, tillgiven och energisk. Det anses vara en frisk ras som lever länge.

Chihuahua

Rasen är en av de minsta hundraserna i världen med ursprung från Mexiko. Dessa hundar må vara små på jorden men desto större i orden. De har generellt lätt till skall och larmar för potentiella faror mot sin familj som de har starka band till, familjen ska försvaras! Chihuahuan finns i korthårig och långhårig variant där den korthåriga kräver minimalt med pälsvård och den långhåriga blygsamt med borstning. Deras dvärgväxt medför vissa risker avseende hälsan, bland annat bett-, käk-, och tungproblem. Patellaluxation förekommer som i många andra små raser.

Chihuahua är en väldigt liten sällskapshund men det betyder inte att den inte klarar av någonting, utan en chihuahua är pigg, lättlärd och följer gärna med på äventyr. Den nätta storleken kräver dock viss eftertanke med att exempelvis släppa ihop den med stora hundar. Även utan illvilja så kan en stor hund råka skada den lilla kroppen. Detta ska man även tänka på tillsammans med mindre barn.

Fransk bulldogg

Namnet antyder dess ursprung. Den blev populär på 1800-talet i konstnärliga kretsar i den franska societeten i och med dess säregna utseende. Pälsvården är minimal men man behöver rengöra ansiktsvecken. Det är en jämnt tempererad ras som generellt inte skäller så mycket. De brukar kallas för clowner både för sitt annorlunda utseende och glada, charmiga beteenden. Tråkigt nog dras rasen med hälsoproblem, som med alla plattnosade raser. Det platta ansiktet kan innebära att andningen påverkas och även möjligheten att temperaturreglera. Många plattnosade hundar har också för trånga näsborrar.

Pomeranian

Denna lurviga lilla hund är en av flera varianter av tysk spets, även om dess slutliga utveckling skedde i England. Det är en trevlig, pigg och vänlig liten sällskapshund. Den har blivit populär som utställningshund men kan även ses inom andra sporter, som agility och rallylydnad. Patellaluxation förekommer inom rasen liksom hormonella besvär som yttrar sig i att hunden förlorar päls. Jaktlusten är liten och de fäster sig mycket vid sin ägare. De har en kort kropp med dubbel päls (underull och täckhår) som kräver regelbunden pälsvård och svansen bär den högt ansatt över ryggen. Den lilla storleken gör att man måste använda sunt förnuft avseende att släppa ihop den med större hundar och småbarn.

Pudel

Pudel kommer i fyra olika storlekar: toy-, dvärg-, mellan- och storpudel.
Storpudeln var ursprungligen en vattenapportör medan de små alltid har varit till sällskap, men också populära cirkushundar. Det är en gammal europeisk ras som kan synas på målningar ända tillbaka på 1400-talet. Lejonklippningen, som pudel är känd för, är ett arv från tiden som vattenapportör där man behöll päls runt väsentliga delar som leder och bröstkorg men rakade bort resten för att underlätta simningen.

De mindre pudelvarianterna har lätt att få stämpeln ”tanthund” men det är allt annat än sant. De är pigga, alerta hundar med härlig humor och är extremt smarta. De syns ofta till på agilityplanen och en pudel kan hänga med på allt – och gör det gärna. Pudlar fäller inte vilket är praktiskt på många sätt men kräver mycket pälsvård. Den kreativa kan variera sig med olika frisyrer i det oändliga. Är man inte intresserad av pälsvård får man hålla sin pudel nerklippt. Det är generellt en frisk och långlivad ras.