Nu har Ralf bott hos oss i snart 4 månader och vilken fantastisk kille som börjar visa sig.
Jag hittade honom på hemsidan och fastnade direkt för nallebjörnsansiktet och beskrivningen och tänkte att vi behövde varandra just nu och vilken matchning det blev.
Hämtade en liten ettårsslyngel två veckor senare som var väldigt stressad och hade magrat av, det var bara muskler och ett stort huvud. Han kunde inte ta det lugnt, drog i kopplet och skulle hänga i grenar och sysselsätta sig med nånting hela tiden. Kopplet var en kedja då han tydligen gnagde av annat. Han var väldigt osäker på nya bekantskaper, både människor och hundar, och hade väl inte fått lära sig detta sen liten. Det var en ganska rädd liten kille i ett tufft fodral som jag hämtade i september, busade jag med honom så kunde han helt plötsligt lägga svansen mellan benen och kissa ner sig.
Idag bor han på landet på en stor inhängnad tomt med två gamla damer, en bullmastiff och en staffe och ibland min mors lilla dvärgpinchergubbe. De bor fortfarande separerade med grindar inne tills han har lugnat sig lite mer och kan lära sig hur hundar umgås. Han har ätit upp sig och chillar mer än gärna framför kakelugnen, nästan inne i den.
Nu kan han lufsa runt på gården och nosa i lugn och ro på det han känner för men första tiden sprang han bara planlöst och letade grenar att hoppa upp och hänga sig fast i.
Han brukar få i uppgift att dra mig på cykeln och det älskar han, han är så glad och nöjd med sig själv och älskar att få ta i och använda kroppen och göra av med all energi han har, men vi tar också strukturerade promenader med de andra vovvarna med rätt fokus och utan stress.
En av de bästa sakerna som finns är att se honom nöjd och tillfreds efter en gemensam promenad, avslappnad kropp och glad med lågt gungandes svans gå och lägga sig i sin säng för att vila en stund.
Ralf har fortfarande svårt bli lämnad själv hemma då han står och skäller och kissar inne av nervositet men det blir bättre och bättre ju tryggare och lugnare han blir.
Lillkillen är ju trots allt tonåring också och behöver tid, trygghet och guidning i hur han ska bete sig.
Han är en helt ljuvligt genomgod hund som älskar att ge staffekramar och vara nära och vill alltid göra rätt.
Jag tror att han njuter av livet nu och det kommer bara att bli bättre. Ralf är värd det bästa en hund kan ha och jag kommer alltid att finnas där för honom. Vi lär oss massor av varandra. För alltid.
