Hej, mitt namn är Nisse (före detta Nidge).
Jag vet inte hur min mamma ser ut, men det sägs att jag är en blandning mellan basset hound, border collie, corgi och fårhund. Alla människor håller med om en sak — jag är väldigt gullig. Jag håller med dem! Jag anser mig även vara mycket smart. Att jag inte tycker om att gå fot har ingenting med det att göra.
Där jag kommer ifrån finns det många hundar som inte har något hem eller någon som vill ha dem. När jag var en liten valp fick jag inte vara hemma hos bonden som var min ägare. Jag och min syster var istället fastbundna på hans leriga bakgård. Efter ungefär tre år ville de inte längre ha mig och lämnade bort mig. Då hamnade jag på ett rescue. De badade mig, klippte min päls och mina klor. Plötsligt blev det lättare att gå och springa. Jag fick även sprutor och ett helt eget pass! Jag fotograferades och plötsligt fick jag veta att det var några som ville adoptera mig i Sverige. Lite läskigt var det, jag fick ju inte se några bilder på dem. Jag åkte bil tillsammans med 25 andra hundar som också skulle till Sverige. Vi åkte i flera dagar för att komma fram. Väl framme kom det en främmande familj och hämtade mig. De verkade snälla men jag kunde inte låta bli att yla i deras bil på väg hem.
Första tiden i huset var orolig. Jag gjorde en plan på hur jag skulle lyckas rymma därifrån. Efter ungefär en timme i det nya hemmet ringde det på dörren och jag passade på att smita ut när de öppnade. Jag sprang allt vad jag orkade ut i skogen för att ingen skulle kunna hitta mig. Jag tänkte att jag skulle klara mig bättre själv. Det var regnigt och kallt under natten. Hungern smög sig på. Det var inte så kul som jag hade trott, så jag letade mig tillbaka till deras hus där de hade lagt ut korv och köttbullar, perfekt! Jag höll mig dock undan och gjorde det inte lätt för dem att fånga in mig. Efter tre nätter i skogen tog jag dock beslutet att vandra in i en annan familjs hus, då jag var så hungrig. De ringde direkt till min familj och talade om att jag var där. De blev så glada att de började gråta!
Väl tillbaka i min familj var jag inte längre rädd, utan mest trött. Både husse och matte låg på golvet och klappade på mig tills jag somnade. De visade mig min matskål och min säng. Jag föredrog dock att sova under köksbordet. På natten vaknade jag och förstod att husse och matte hade bästa sängen i huset. Så jag hoppade upp och la mig mellan dem. Då förstod jag att de var ganska bra ändå, min familj.
Nu har det gått 7 år sedan jag flyttade hit. Husse och matte gullar med mig och påminner mig om hur mycket de älskar mig — det blir nästan lite tjatigt. Vi delar säng alla tre. Vi tar långa promenader och jag får ibland springa lös och jaga sorkar. Ibland följer jag med husse när han spelar och sjunger på äldreboenden, där får jag mängder med ost och skinka. Varje år åker vi bil till Spanien och bor där i två månader. Vi har även varit i Frankrike och Tyskland! Jag älskar att bo på hotell och att gå på restaurang.
Många slickar och svansviftningar,
Nisse
