Vädermässigt kan det ha varit den sämsta dagen på 2020, men rent innehållsmässigt så var det helt klart den bästa. Efter två timmar i regn, blåst och iskyla hoppade det ut en liten, liten hund ur lastbilen och rätt upp i min famn. Hans värme kändes ända in i märgen.
Så fort vi åkte iväg med bilen somnade han och sov hela vägen de 1,5 timmarna hem. Han fick heta Frans.
Visst, början var en tuff tid och han var orolig för att bli lämnad och han var inte helt rumsren. Han kunde inga kommandon och gick inte så bra i koppel och var ingen hejare på hundmöten. Det var som att få en liten valp, fast han var drygt 1 år. Det märktes nästan att han aldrig riktigt fått chansen tidigare att få vara valp. Det tog inte lång tid för honom dock, efter bara 2 månader var han rumsren och hade lärt sig flera kommandon. Nu, efter 9 månader hos oss så är han den gosigaste lilla hund som träffar två- och fyrbenta vänner vart han än går.
Ett oändligt tack till Hundar utan hem för att ni gav mig förtroendet att ta hand om lille Frans. Adoptera hund var mitt bästa beslut någonsin, så bra att jag gjorde det igen! Nu väntar vi med spänning på att ett litet terriersyskon ska komma till Frasse.
Hälsningar
Elin
