Hej bästa Hundar utan hem!
Här kommer en berättelse om vår tid med den finaste fyrbenta familjemedlemmen, som kom till oss hösten 2019 tack vare er!
Hälsningar från Elmo (f.d. Chase)
Idag, den 26/11, är det exakt ett år sen jag och min sambo fick hem vår lilla Elmo. Jag kommer ihåg när vi skulle hämta honom på Arlanda, hur nervösa men framförallt förväntansfulla vi var. Vi hade pratat om att öppna upp vårat hem för en hund under flera års tid, men detta blev aldrig av… tills att jag upptäckte Hundar utan hem. Jag gick in på hemsidan med jämna mellanrum för att kika på alla stackars vovvar som behövde ett hem, och kände att detta är någonting för oss.
En dag såg jag att Elmo, tillsammans med sina tre systrar samt mamman fanns i Irland men behövde alla ett förevigt hem. Jag blev så kär i Elmo, att jag inte kunde släppa honom utan att skicka in en intresseanmälan (utan att berätta för sambon hehe). Detta berättade jag för honom senare på kvällen, och vi var ganska övertygade om att det inte skulle bli av med ändå. Dagen efter ringer Hundar utan hem och därefter började vi förstå att vi har en chans, och den underbara resan startade.
Jag brukar ibland tänka på att införskaffa en hund är en hel livsstil, som verkligen stämmer, men jag vet inte vad vi gjorde innan Elmo fanns i våra liv. Han är en så självklar del i vår lilla familj och det bästa är att se hans utveckling kontinuerligt. Den finaste lilla killen, som kom och stal våra hjärtan, detta skulle jag aldrig byta mot någonting.
