Hundar Utan Hem är glada att få uppmärksamma Tilde och ge henne utmärkelsen Årets Volontär. Hennes outtröttliga engagemang och strävan efter att hjälpa till och ställa upp har gjort en betydande skillnad för vår verksamhet. Stort tack för allt du gör!
Vad inspirerade dig att bli volontär hos just Hundar Utan Hem?
Det som inspirerade mig att bli volontär hos Hundar Utan Hem var att se det fantastiska arbete alla engagerade gör för att ge hundar en andra chans. Min kärlek till djur har funnits med mig så länge jag kan minnas; under min uppväxt hade vi allt från hundar och katter till kaniner, hästar, fåglar, hamstrar, fiskar och till och med grodor. Framför allt har hundar och katter en särskild plats i
mitt hjärta.
Min drivkraft att bli volontär växte sig ännu starkare efter att min älskade borderterrier Linc somnade in tidigt i år. Jag tror att jag kände mig lite ensam och sysslolös. Även om jag inte var redo för en ny hund och inte hade förutsättningarna att adoptera eller vara jourhem, kände jag ändå ett stort behov av att göra något meningsfullt. Som tur är finns vår kära minibulle (miniatyrbullterrier) fortfarande kvar i familjen.
Eftersom en stor del av min vardag tillbringas framför datorn på grund av mina distansstudier till grundskollärare, så såg jag tillfälle att kombinera mina studier med något jag brinner för och har tid för. Att bli volontär blev ett perfekt sätt att använda min tid till något meningsfullt. Jag tror att även små insatser kan göra stor skillnad – som ordspråket säger: Ingen kan göra allt, men alla kan göra
något.
Det är otroligt givande att få bidra till att skapa en bättre framtid för hundar som inte alltid haft det lätt. Dessa hundar har så mycket att ge, och deras närvaro skänker även ny mening åt personerna de kommer till.
Hur länge har du varit volontär?
Jag började som volontär den 27 februari i år för att vara exakt, så i lite mer än 9 månader har jag varit volontär. Jag önskar verkligen att jag hade hittat hit tidigare!
Vad gör du i din volontärsroll?
Jag är en del av webbgruppen – i min roll som volontär är mitt arbete främst kopplat till webben. Jag och alla andra i webbgruppen skriver hundarnas presentationer baserat på information från de formulär som skickas in av respektive rescue eller andra kontakter. Vi beskriver hundarnas bakgrund, personlighet och egenskaper samt vad de behöver och söker för hem. Dessutom fyller vi i information som ålder, kön, aktivitetsnivå och var hunden befinner sig. Vi skapar även bildgallerier för varje hundpresentation, beskär och laddar upp
profilbilder samt integrerar videos från YouTube. Vi hanterar uppdateringar dagligen, stora som små, och vi är ett otroligt härligt gäng!
Vilka råd skulle du ge till någon som funderar på att bli volontär?
De råd jag skulle ge till någon som funderar på att bli volontär är att det är värt att fundera lite extra över om tiden och engagemanget finns. Alla har givetvis olika förutsättningar när det gäller hur mycket tid man kan avsätta. En fördel är också om man besitter lite hundkunskaper, exempelvis lite generellt om olika typer av raser. Utöver det skulle jag säga kör, bara kör – du behövs verkligen!
Det finns olika grupper att engagera sig i, så chansen är stor att du hittar något som passar just dig och där du kan göra verklig skillnad för alla underbara hundar. Jag började med att titta på fliken ”Bli volontär” och läste på om vad jag skulle kunna tänkas bidra med. Jag kände att webbgruppen skulle passa mig bäst då jag har relativt goda datorkunskaper och finner det roligt att utmanas och lära
mig nya saker.
Vad är du särskilt stolt över i ditt volontärarbete?
Jag är särskilt stolt över att ha varit med och bidragit till att så många hundar äntligen har fått komma till familjer som vill ge dem den kärlek och trygghet de förtjänar. Det värmer extra mycket i hjärtat när jag vet att det är en hund som jag själv har skrivit om, eller att hunden väntat länge på det rätta hemmet, eller att jag är medveten om att hunden kommer från dåliga förhållanden och
äntligen ska få en ny start i livet.
Något som är extra roligt är att i år har min mormor adopterat en liten hund från Polen och min kompis en hund från Irland. Båda har fått komma till helt fantastiska hem och jag vet att de fyrbenta pälsklingarna även berikar deras liv på många sätt.
