En decemberkväll satte vi oss i bilen efter jobbet och framför oss hade vi en 5 timmars bilfärd. Dessa 5 timmar gick långsamt men lyckan över vad som komma skall var nästan överväldigande och gjorde resan väldigt lättsam ändå. Efter vad som hade känts som en evighetsprocess med intresseanmälan, väntan, längtan, hembesök och intervju för att få hem Koda (fd Polly 1486) som vi hade blivit fullkomligt förälskade i så var dagen äntligen här. Sent på kvällskvisten plingade vi på hemma hos vår framtida hunds jourhem och möttes av en liten, liten virvelvind som var mindre än vi trott och som tog oss med storm.
Sedan dess har vardagen fått en guldkant. Hon passar in i vår familj så bra att det känns konstigt att hon inte alltid vart en del av den.
I början var hon en osäker liten dam, men som en liten blomma så har hon vuxit och hon känns idag som en helt annan hund.
Hon har nu varit en del av vår familj i 10 månader, men redan första kvällen var det som att hon förstod att nu är hon hemma. Ett skutt upp i vår säng och där somnade hon. Numera tar denna lilla hund upp större delen av sängen. Hon breder ut sig och snarkar. Att så mycket ljud kan komma ut hur hennes lilla kropp är lite chockerade om vi ska vara ärliga.
Denna tuffa lilla tjej på 6 kilo, med mycket energi får oss att skratta varje dag och vi har nog aldrig träffat en sådan levnadsglad hund med så mycket tillit till folk, trots att vi människor är dom som utsatt henne för de värsta prövningarna under hennes första månader i livet.
Ilskan över hur någon, någon gång har ansett att hon, vårt lilla hjärta, inte var värd villkorslös kärlek går någonstans ändå (konstigt nog) över till en enorm tacksamhet. På grund av allt det, så fick hon komma till oss.
Ilskan kommer alltid finnas kvar, för det som vårt hjärta har blivit utsatt för fortsätter att hända för andra djur och det är fruktansvärt. Jag tror att alla som redan har adopterat en hund eller kommer adoptera förstår exakt vilken känsla som befinner sig i kroppen. Trots det, är hon den bästa och finaste hunden i världen och vår tacksamhet mot er som jobbar på HuH är obeskrivlig. Tack för att ni räddade henne, tack för att ni gav oss chansen att göra skillnad för henne, tack för förtroendet och tack för allt arbete ni gör.
Vi ser fram emot många fler år tillsammans med vår Koda. År fyllda av mycket skratt, många fler äventyr och långa sovmorgnar med vår lilla skrutt snarkandes på täcket.
Alla stunder med henne gör livet lite lättare och lite mer glädjefyllt än innan. Tack för det!
Kram, Hanna, Hampus och Koda.
