Hälsningar från Affe

Affe omplacerades från sitt hem i Stockholm för att komma till en mindre stressig miljö. Ett nykommet barn gjorde situationen extra akut. Affe hade magproblem vilket krävde behandling och specialkost och gjorde att han tuggade i sig tygstycken.

Hundar utan hem valde mig som kandidat och jag, besökte mig i Stockholm. Troligen var Affe även lite svartsjuk på babyn, för vad ingen visste var att han någon av de sista dagarna i Stockholm snodde en tvättlapp och tuggade i sig.

Efter två dagar i sitt nya hem blev situationen akut. Tvättlappen hade skapat stopp i tarmen och Affe behövde opereras omgående. Komplikationer i form av infektion tillstötte och livet hängde på en skör tråd, då ytterligare en operation krävdes efter ett par dagar.

Affe blev så småningom hemskriven med krage, daglig sårvård, smärtbehandling och omfattande restriktioner för kost och rörelse. En relativt lång rehab tog vid, men där vi kunde lära känna varandra under tiden.

Det har nu gått fyra månader sedan adoptionen. Alla sår har läkt och Affe kan röra sig som vanligt. Affe har blivit mycket lugnare av att få komma ut på landet och han behöver inte längre äta läkemedel, inte ens för sin grundsjukdom. Troligen var det stressmage och en ond cirkel.

När Affe kom var han väldigt lätt stressad och i perioder nästan ”galen”. Han hade ett mycket kraftigt resursförsvar, och jag kunde då t.ex. inte ta ifrån honom något han inte ville släppa frivilligt. Vi har jobbat väldigt intensivt med att träna in byteshandel. Vi har jobbat mycket med förtroende och med att han skall känna sig trygg med mig som matte. Rasen kräver förutom motion även daglig mental stimulans, liksom en hel del skötsel av päls, öron och klor. Han är extremt arbetsvillig och vi sysslar med nosework och andra söklekar blandat med apporteringslekar, kastar frisbee och cyklar. När han fått sin dagliga stimulans så är han en underbar och kärleksfull liten kille.

De senaste månaderna har han gjort stora framsteg och jag tycker nu att han har allt jag kunde önska av en hund och lite till.

Han är uppmärksam och lättlärd när man kommunicerar på ett sätt som han förstår och kan ta till sig. Han är arbetsvillig, men har de drag av påhittighet och egna upptåg som hör rasen till. Han har insett att handskar och pannband ger bra utdelning av godis, så dessa snor han emellanåt.

Han har blivit mycket tryggare av den lugnare tillvaron och kunnat byta ut sin bur som han haft emot att ha vanlig korg. Han bor nu på en gård med hästar och kan gå lös på gården och runt stallet.

Vi går ofta i skogen, och vi hann innan säsongen tog slut även prova på kajak, vilket han gillade.

För mig som matte så blev det lite av en mardrömsstart då han blev så sjuk. Därefter fick man ta en dag i taget och lösa det hela allt eftersom. Jag byggde faktiskt om hallen till område för post-operativ vård, då jag inte visste om han skulle äta varje trasa eller tygstycke han såg.  Detta var stressande särskilt som det då var svårt att ta ifrån honom saker. Jag har under hela resan haft mycket stor hjälp av Affes tidigare matte och husse som ställt upp helhjärtat hela resan.

Vi ser nu båda fram emot varandras sällskap, nya utflykter och lärdomar.

Affe med sin nya matte Lisa