Idag (19/5) är det ett år sedan vår älskade Perry kom till oss. Hela familjen älskar honom.
Han är så snäll och rolig, tycker om att leka. Han och jag är ute morgon, middag och eftermiddag. Kvällsturen tar Janne, min man, eftersom han fortfarande jobbar. Perry och jag leker mycket med bl.a småbollar som han jagar och kastar upp i luften eller så kommer han med sina mjuka leksaker och slår mig på benen med dem för att jag ska kasta dem
och han hämtar. Vi kan hålla på så en lång stund innan han tröttnar. Utomhus tycker han om att jaga fotbollar!
I dessa tider när man är inne mycket läser jag tjeckiska på nätet då lägger sig Perry i mitt knä och sover, jättemysigt!
På kvällarna vid åttatiden börjar han bädda i någon av sofforna eller fåtöljerna, vilka vi klätt in i filtar!!! När vi gått till sängs dröjer det inte länge förrän den lille godingen hoppar upp till oss och lägger sig kloss intill, framför allt mig. Mysigt! Han ligger relativt still fram till kl.sju! Då börjar han med att skaka på öronen och fnysa lite. Rör jag mig inte då så börjar han buffa på mig med nosen och om inget händer så hoppar han på mig! Jag kan inget annat att än att skratta, krama och pussa honom. Jag stiger upp, klär på mig och så tar vi vår första dagstur.
Perry är också väldigt glad för Janne men jag är ju hemma hela dagarna. Om någon av oss går ut så hoppar Perry upp i ett fönster och ”vinkar” åt oss eller så ligger han på dörrmattan. Man får lite dåligt samvete? Han är aldrig ensam mer än fyra timmar och det händer mycket sällan.
