Nero (982)

Här kommer goa Nero! Neros liv är ingen solskenshstoria, han har flyttat många gånger och hamnat hos fel människor. Trots sin tuffa start är Nero en underbar lufs som är glad och social med människor, gärna gör trix för en godbit och går långa härliga promenader.

Nero är en stark kille vilket märks när han möter andra hundar (eller katter) på promenad. Han blir ivrig och kan dra i kopplet och skälla. Hans nya familj behöver ha styrkan att orka hålla en hund på 50 kg och kunskap om att öva på lugna möten, turligt nog är Nero lättlärd och tycker mycket om godis. Neo umgicks med hundar när han var yngre vilket gick bra. Det vore dock skönt för Nero att bo på ett ställe där han inte behöver möta nya hundar på varje promenad utan istället få några utvalda hundkompisar att bekanta sig med.

Nero är en riktig gosehund som vill ha det gott, han hoppar gärna upp i soffan och sängen om han får.

“Nero är en lugn, snäll och trogen vän som helst av allt vill lufsa vid sidan och ge kärlek. Trots allt han varit med om är han fortfarande tillgiven, tålmodig och ivrig att förstå och att göra rätt och han har inga problem med att ta sig an nya människor.

Nero är lugn hemma och ligger på sina favoritställen och vilar. När han är sugen på gos, lek, mat eller promenad tittar han på en med sina stora uttrycksfulla ögon som är omöjliga att motstå. Han ser ofta lite sorgsen ut och då vill man bara göra honom glad. Han är duktig på att ta ögonkontakt och hålla den.

Nero älskar att kela och att lägga sitt huvud i mitt knä. Om jag slutar klia lägger han upp sin stora tass för att be om mer.

Nero gillar att använda sin nos och leta efter gömda godsaker, han tycker det är lika roligt varje dag och sitter lydigt och väntar utom synhåll medan jag gömmer.

Nero skäller under bilfärder, särskilt i svängar och om det går långsamt. Stackars Nero har haft traumatiska upplevelser med bilar med sina första ägare då han blivit instängd och lämnad, utslängd och tvungen att springa efter bilen samt slagen när han suttit i bakluckan. Men han är ändå alltid pigg på att åka bil och hoppar in så fort han en dörr eller baklucka öppnas.

Nero har varit snäll men lite ointresserad av barn vi mött på promenad som vill klappa honom och jag tror inte han har bott med små barn. Jag har inte märkt av något vaktbetende runt varken mat, leksaker eller hemmet.

Nero skulle verkligen njuta av ett hus och egen trädgård, men hittills har han bott i lägenhet vilket också fungerat bra. Hemma hos oss har Neo kunnat lämnas ensam några timmar utan problem.

Nero kom in i mitt liv av en slump när jag blev ombedd att passa honom ett tag, nu har det gått två år och jag vet inte vad jag ska göra. Till hösten börjar jag på en utbildning och flyttar till internat som inte tar emot hundar. Tyvärr är Nero för stor och stark för att min mamma ska kunna ta hand om honom själv”

Saknar du sällskap på skogspromenaden? Har du en stor soffa och ett stort hjärta? Skicka in en intresseanmälan så att fina Nero får komma hem en gång för alla!