Lea (19-1383)

Jourhemmet berättar:

”När Lea väl landade och kände sig trygg här hemma, så märkte vi att hon är en riktig sjusovare, utan morgonaptit. Men så fort man går mot dörren vill hon med ut och efter förmiddagsturen på ett par timmar äter hon genast upp maten när hon kommer hem.
Skogen är jättekul förstås och hon är den ultimata vandrings- och löppartnern. Hon följer en hack i häl och lyssnar direkt när man ger kommando för att svänga in på en ny stig. Hon hoppar ibland jämfota av glädje bredvid en när man springer, som för att visa att detta är det bästa hon vet. Hon har börjat lära sig kommandot ”stanna”, vilket är väldigt användbart när man hoppar över bäckar och stenar och kopplet trasslar till sig.

Men den stora, öppna hundrastgården på Lidingö är nummer ett ändå. Och Lea är den som drar igång hundarna på stället. Det märks när hon gör entré. Både hundar och människor står som förundrade och bara kollar på henne när hon kör sina loopar kring oss i racer-fart. Hon springer gärna fram till andra hundar och försöker få dom att jaga henne, och när de väl gör det så lägger hon in en andra växel och drar glatt ifrån dom. Om de tappar intresset springer hon tillbaks, fintar och försöker få deras uppmärksamhet på nytt. Finns det inga andra hundar på stället räcker det att ge henne en tennisboll så håller hon sig själv sysselsatt på heltid.
I början höll hon sig tätt intill oss men ju mer självsäker hon har blivit, och tryggare i sig själv och med oss, desto mer frihet tar hon sig. Nu kan hon korsa hela hundrastgården själv, för att leka med en hund längst bort. Men hon kommer gärna tillbaks i galopp om man ropar på henne.

Hemma i lägenheten som hon nu känner sig väldigt trygg i är hon oftast lugn. Hon har sina favoritplatser i soffan, sina filtar och sina leksaker. Hon är en hejare på att gnaga på ben.

Hon vaktar lite, skäller när det väsnas i trappuppgången. Och när hon upptäckte att det gick att kolla ut genom fönstret insåg hon att det fanns så mycket mer att vakta mot. Det var en högljudd period men det har lugnat sig.

Lea vill bo i en familj som enbart använder sig av mjuka metoder eftersom tillrättavisningar skrämmer henne. Familjen behöver också förstå att när hon vilar eller sover vill hon vara ifred. Eventuella barn i familjen behöver därför vara minst tonåringar.

Möten med andra hundar i trappuppgången är inte att rekommendera. Då hjälper inte godis. Dock funkar det ganska bra att avleda henne med godis utomhus. Jag har använt ”fokus” som ledord när hon ska rikta uppmärksamheten mot mig när vi möter människor eller hundar i spåret, och det börjar fungera. Dock finns det inget som kan avleda henne uppmärksamheten från harar eller katter. Hon börjar liksom hoppa på stället av upphetsning när hon ser dessa.

Rumsrenheten har blivit mycket bättre. Hon går fram och tillbaka i lägenheten, från ytterdörren till balkongdörren och tillbaks, när hon behöver gå ut. Så länge man är uppmärksam på hennes beteende så kan man undvika olyckor inne. Dock har hon ingen salongsblåsa. Hon behöver kissa ofta.

Lea gillar män, den saken är klar. Killar är helt enkelt favoriter. Lea har svårt att slappna av i nya inomhusmiljöer. Hon blir väldigt stressad, även om vi bara är där en kort stund. Det går bättre om hon har fått springa av sig ordentligt innan.

Lea behöver generellt mycket motion. Vi är ute dagligen 1-2 timmar i skogen på förmiddagen, antingen genom vandring eller löpning. På eftermiddagarna tar vi en tur till hundrastgården, för att underhålla mötet med andra hundar och för att låta henne få sträcka ut sig i frihet utan koppel. Hon behöver denna dagliga blandning för att må bra och för att kunna slappna av hemma i lägenheten.”

Har du ett hem till Lea, skicka då in en intresseanmälan!