- Ålder: ca 6 månader
- Kön: Hanhund
- Ras: Staffeblandningar
- Kastrerad: Nej
- Kontaktperson: Tove Eriksson
- Adoptionsavgift: 8500 kr/st
- Förmedlad från: Hem i Sverige
- Befinner sig nu: Jourhem i Sverige
- Kan bo med hundar: Ja
- Kan bo med katt: Vet ej
- Kan bo med barn i åldern: 9-15 år och uppåt
- Vilken miljö passar: Kan bo i lugnare område
- Aktivitetsnivå: Medium-hög
- Adoptörens hundvana: Har hundvana sen tidigare
Castor: Mina tre ”småsyskon” levererades av en onykter man i en Biltema påse. De var dränkta i urin och all päls hade klistrat ihop sig. Våra Hundar utan Hem medarbetare bad om att få träffa mig med, och mina två jämngamla syskon, för att se om vi också farit illa i det gamla, ruttnande huset. Dörren öppnades och jag släpades ut i nackskinnet, men jag var så rädd, jag hade aldrig varit utanför dörren förut, aldrig sett en annan människa, eller ens luktat på gräs innan. Jag lyckades smita tillbaka in igen, med svansen mellan benen. Min bror hadetrillat ner för trappan, och hade fått halta i flera veckor.
Dörren öppnades igen, vi försökte hålla ihop, sprang mellan benen på mannen in igen, han blev irriterad. Dörren flög sedan upp och ett gäng vuxnahundar galopperade obrytt iväg från huset. De här nya människorna utanför dörren tog upp oss i famnen och bar iväg oss. Vi var jätterädda, men vi hade ju varandra. Sex valpar i bilen som sen stank av urin, så åkte vi mot en ny framtid. Man sa att det inte fanns en chans i världen att man kunnat åka och lämna oss där, i ett litet samhälle i Småland.
Vi kom till ett jourhem i väntan på våra egna familjer. Under tiden blev vi duschade flera gånger, vi fick äta massor av mat utan att titta oss över axeln, och äta oss mätta för första gången. Vi träffade många snälla människor och snälla hundar, och har blivit väldigt glada och sociala i vårt nya liv. Nu har alla mina syskon flyttat och jag är ensam kvar. Jag har en låtsasbrorsa här, huskyn Milo, som tar hand om mig och vi leker fint och lär oss kommunikation och hundspråk, det är toppen! Jag har gärna en hundkompis i mitt nya hem också.
Ibland kan det vara lite läskigt med nya ställen, när vi hämtades den där dagen i februari, så hade vi ju aldrig satt en tass utanför dörren, så jag lär mig sakta men säkert nya miljöer och att bli modigare. Det skulle en kompis kunna hjälpa mig med! Längtar så efter en egen familj, mina syskon har skickat vykort och berättat hur bra de mår i sina nya, egna hem, och jag kan inte vänta på att själv få uppleva sån kärlek och omtanke som de beskriver. Mannen vi växte upp med var inte så snäll, så jag skulle bli jätteglad om jag kunde få komma till snälla och förstående människor som vill mig väl. För det är väl min tur nu?
Castor
Chaplin – ADOPTERAD
Chippen – ADOPTERAD
